Hej Agnes!

Vad kan du berätta om ditt arbete som pedagog på Fröhuset?

‒ Jag hade ingen erfarenhet av att arbeta Reggio Emilia-inspirerat innan jag började här på Fröhuset, men jag hade arbetat på förskolor i Australien och på andra kommunala förskolor i Sverige sedan 2007.

‒ När jag började arbeta här 2017 hade det bara varit öppet ett år, men jag upplevde att verksamheten byggde på gemensamma värden. Det fanns, och finns, en gemensam syn på lärandet. 

‒ Jag lärde känna både barn, kollegor, familjer och arbetssätt i och med att vi arbetade i processer - just detta år kring en snigel/snäcka som kom till oss genom ett sommaruppdrag. Jag upplevde det som att vi med glädje tillsammans skapade en relation till en snäcka som gjorde oss alla så känsliga inför detta liv. Detta bär jag med mig än i idag. 

‒ Samtidigt som vi arbetade i denna lustfyllda process byggde vi även upp vår nyöppnade förskola och valde ut material som passade barnens intressen - allt med hjälp av barnen och processerna kring snigeln. 

‒ Som pedagoger behövde vi så småningom lära oss mer om snäckor. Fakta och fantasi måste gå hand i hand. Exempelvis så undrade barnen hur snigeln äter. Vi fantiserade, undersökte och funderade kring detta länge - barnens teorier ligger ofta väldigt nära den naturvetenskapliga faktakunskapen.

Leker in viktiga begrepp

‒ Tillsammans leker vi in alla viktiga begrepp i livet, som exempelvis en dag när vi spelade fotboll, kom det från barnen att vi behövde hitta “straffpunkten” när vi skulle lägga straffar. Jag har kunskap om fotboll och var den ska vara, men vi hämtade redskap för att tillsammans mäta ut punkten. Barnen använde linjaler, pinnar, matematiska begrepp och lägesord för att kunna utläsa var punkten skulle placeras. 

‒ Jag tänker att vi lär i de sammanhang då vi behöver kunskapen, att den får ett meningsfullt innehåll och i en situation där vi behöver varandra och varandras kunskaper. Barnens intressen blir det som ger djupet i lärandet.