Hur får de yngsta barnen göra sin röst hörd?

-För oss i förskolan är det viktigt att vi redan från tidig ålder ger barnen en demokratisk grund att bygga vidare på. Att låta barnen veta vad de har rätt till och ge dem verktyg att uttrycka sig så att de kan göra sina röster hörda, resonera och argumentera för sin sak, säger Julia.

-Det är viktigt att sätta ord på känslor och lära barnen hur känslor kan se ut. Genom att använda sin kropp och sina sinnen lär sig barnen om känslor, fortsätter hon.

- Vi använder Pyss & Lings känslokort, ett pedagogiskt material framtaget av Pysslingen Förskolor. Tillsammans med barnen gestaltar vi känslor med hjälp av kroppen, vilket är väldigt slagkraftigt. Att dramatisera känslor eller dansa och sjunga till musik inspirerade av olika känslouttryck är också bra.

Julia berättar att de även har haft yoga där de olika positionerna representerade olika känslor. När de skulle hjälpa barnen att skapa förståelse för samtycke och ”Stopp min kropp” fick poserna i yogan representera olika sätt att visa nej eller ja på - krypa ihop, skaka på huvudet, titta bort, sträcka ut armarna, nicka och le.

När en vuxen säger till ett barn är det bra att förklara för barnet varför hen till exempel inte ska stå upp på stolen, inte förmana barnet. På Myrängen kommunicerar pedagogerna sina egna känslor för situationen och vädjar till barnets empati.

– Farligt, jag blir rädd, inte trilla, sitta ner, kan vi säga. Julia och hennes kollegor använder TAKK-tecken* och bildstöd som komplement för att underlätta förståelsen av det som sägs.

Julia berättar att, när hon var ny i förskolan, ibland fick höra att hon resonerade för mycket med barnen. Själv upplever hon inte att man kan resonera för mycket.

-Även om barnen inte förstår exakt vad jag säger så förstår de när jag försöker möta dem och hitta kompromisser, till exempel ”Jag förstår att du är arg och inte vill gå ut, men vi behöver göra det för att du blir hämtad utomhus eftersom det är Corona och din mamma inte får komma in”.

Pedagogerna ser att deras arbetssätt ger effekter hos barnen. I stället för att gå till en vuxen och säga till om någon kompis inte gör som man ska påminner barnen direkt varandra ”Sitta ner, inte trilla”.

-Om någon kompis trillar springer barnen direkt dit och kollar hur det gick och undrar hur det känns. De utvecklar sin empatiska förmåga och lär sig att fatta beslut som gynnar dem själva och andra.

-I stället för fruktsamling har vi fruktval, med exempelvis valen ”banan”, ”päron”, ”båda” eller ”inget”, då vi visar upp frukten samtidigt som vi säger namnet på frukten och gör TAKK-tecken.

-Det är samtidigt viktigt att lära barnen att det är ok att ångra sig, menar Julia. Det kan man göra genom att låta en pedagog inför barnen först välja ”inget” och sedan ångra sig. Hon betonar även vikten av att dokumentera situationer och visa upp för barnen som en del av lärandet.

-Ett annat bra exempel på att låta barn välja själv är att ha bilder på pedagogerna inne på avdelningen, så att barnet kan peka på den pedagog som hen vill ska byta sin blöja.

-Gör barnen delaktiga genom att själva vara med och forma sin lärmiljö, säger Julia. En barngrupp fick göra en egen affär av kartong, en process som tog lång tid och alla hjälpte till. Affären höll i ett helt år, barnen tog hand om sin affär då de hade varit med och byggt den själva.

I lärmiljön betonar Julia vikten av att barnen ska kunna nå allt material själva - och att det de inte ska kunna nå ska de heller inte kunna se. Det kan handla om att barnet med hjälp av Ipads kan scanna qr-koder för att läsa en bok, eller att det i ateljén finns sprayflaskor med vatten så barnen kan måla när de vill utan att behöva ta hjälp av en vuxen att fylla vatten vid en hög diskbänk.

Julia poängterar att barnen själva behöver få ha inflytande över sin undervisning.

- Observera barnen och se sammanhang ur deras perspektiv. Vad är det de försöker förstå? Vart riktar de blicken, till exempel vad i taket tittar de på? Jo, det är fläkten där det blåser på ett snöre, det är vinden de verkar intresserade av, då bygger vi vidare med aktiviteter utifrån det!

Efteråt behöver man utvärdera, varför funkade det/ varför funkade det inte? Hittade vi rätt intresse? Var det kanske inte det lutande planet, utan kanske hastigheten som var intressant? Gör om aktiviteten och tänk om.

-Dokumentera, filma aktiviteterna och visa för barnen så att de förstår att vi såg vad de tyckte var spännande. Då förstår barnen att de kan vara med och påverka!

För en vuxen kan det vara svårt att förstå vad yngre barn faktiskt klarar av. Julias tips är att släppa vuxenmakten, involvera barnen och prova att göra saker tillsammans. Hon och hennes kollegor bestämde att ettåringarna och pedagogerna tillsammans skulle ta ansvar för allas miljö på förskolan, till exempel genom att tillsammans bädda för vilan, städa i ateljén och tvätta fönster.

-I början var det kaos och flera pedagoger behövde var med och vägleda barnen men ganska snabbt lärde de sig hur de skulle göra, och så småningom räckte det att en pedagog var med och stöttade.

-Det är viktigt att skapa möjligheter för barnen att återkomma till och återskapa de aktiviteter vi organiserar för. Barn som valt att delta i en aktivitet genom att enbart observera, eller valt att inte delta alls, väljer ofta på eget initiativ att utforska det aktuella ämnet i efterhand.

Har pedagoger och barn jobbat med lera låter de materialet vara tillgängligt resten av dagen i stället för att lägga tillbaka leran och verktygen på sin plats.

-Jag har sett att det ofta leder till att även de barn som först varit avvaktande väljer att delta när det sker på deras villkor och i deras egen takt.

Julia summerar förskolans arbete med yngre barns inflytande:

-Barnen utvecklar sin empati, får nya infallsvinklar och förstår att de kan ändra sina åsikter när man jobbar metodiskt med att göra deras röst hörd. Även vårdnadshavarna har återkopplat att barnen resonerar mer efter att vi har arbetat med detta.

Bilderna: Barnens affär, Pyss och Ling visar olika känslor.

* TAKK-tecken: Tecken som Alternativ och Kompletterade Kommunikation